Väl ute lufsande i spåret blir man omsprungen av en vacker, liten, nätt kvinna iklädd jeanskjol, randiga strumpbyxor, en luvtröja med Kenyas flagga på ryggen och ett par slitna Ecco-skor på fötterna.
Medan man lufsar på så försvinner hon i 100-meterstempo mot horisonten. Efter 20 minuter kommer hon tillbaka och varvar förbi. Vacker som en gasell och ett löpsteg som gör henne lätt som ett fjun.
Själv lufsar man med ett löpsteg som ger utslag på semismografen i Uppsala.
Då tänker man " Det finns inga dåliga kläder - det finns bara dåliga löpgener".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar