I skuggan av valfläsket

Valet närmar sig. Nu talar alla, verkligen alla, partier samma språk. Alla vill värna de som är korttidsarbetslösa, långtidsarbetslösa, ungdomar, sjukskrivna, pensionärer, ensamstående med barn, barnfamiljer och låginkomsttagare.

Men vilket parti tänker på alla de andra då? Är det någon politiker som förstår hur svårt det kan vara att välja mellan en bag från Mullberry och en från Louis Vitton? Och vet någon hur ångestfyllt det kan vara att ta beslutet att antingen köpa vindsvåning i Vasastan eller en jugendvåning på Strandvägen? Kan man förvänta sig samhällets stöd när det kommer till svårigheter i livet som t ex om man ska köpa en flaska Bollinger eller Tattinger som fredagsbubbel?

Vilket parti tar strid för den samhällsgrupp som inte syns och märks utan som lider i det tysta- de stackars välutbildade, barnlösa singlarna med höga löner?