med c och ett s

Jag hamnade bredvid ett gäng medelålders damer i lördags. De flamsade och fnittrade som ett stim tonårsflickor. En av dem gav verkligen den rundlätta, korkade blondinen ett ansikte när hon en lång stund försöka klura ut varför hennes väninnor som uppenbarligen jobbade på Ericsson inte fick ha iPhone som tjänstetelefon. En annan av damerna, en lätt knubbig och hesröstad brunett, förkunnade med hög röst att hon avmagrat 10 kilo varvid den tunnaste och slimmaste av damerna ärligt hojtar "Å, fan. Vad fet du måste varit innan".

Den kortaste av damerna försökte kompensera sin korta längd med att vitt och brett visa att hon minsann hade sig själv som bakgrundsbild i mobilen och att trots att hon inte bor i huvudstaden hävdade att hon kände alla som passerade . Vilket visade sig vara sant. En av Ericssondamerna ägnade tiden åt att sms-flörta med kända och okända män med sina femton mobiler. Den andra Ericssondamen hade tydligen genomgått en extreme make-over och var uppenbarligen så chockad av resultatet att hon mest stirrade ned i vinglaset med korsetten skavande runt magen. Döm om min förvåning när jag på söndagen hamnade bredvid delar av samma damgäng. Denna gång djupt försjunkna i allvarliga samtal om hur man bäst stoppar bajs i folks brevlådor. Med eller utan plastpåse. Det verkar vara kul att bli äldre.