med c och ett s

Jag gick förbi ett dagis idag. I solskenet på dagisgården lekte de unga dagisfröknarna med de små flickorna. De hoppade slängrep, flätade flickornas hår, klädde av och på Barbiedockor. De små pojkarna då? Ja, de satt ensamma och bankade på hinkarna fyllda med sand, de slängde stenar på varandra och skrek ” wrooommmm” , ”iieejjjj” och ”ääärrrgghhh” utan att någon av de unga fröknarna ens tittade åt dem.

Idag var jag också på en fest. De unga kvinnorna var uppsluppna, glada, sminkade i rött, rosa på läpparna, glitter på ögonlocken. De var klädda i fina klänningar, tunikor, kjol och blus eller byxor och kavaj. Och männen då? De bar alla skjorta, kavaj och byxa och talade lågmält, tråkigt och vuxet om det engelska valet med varandra. Ingen hade sminkade ögonlock.

Jag tycker synd om pojkar och om män. De får inte byta kläder på Barbie och de får inte bära läppglans i rosa.

Stjärnkockarna får inte ens laga Kåtgröt (avsedd för det andra könet) på tv under bästa sändningstid utan risk att bli fälld för könsdiskriminering. Det får bara de blonda, lockiga, Barbieälskande svenska damflickfruarna i Hollywood göra. Då skrattar vi och säger: "så modig, frigjord och tokgalen hon är. Kul."

Så till det manliga kocklandslaget vill jag bara säga: främja jämställdheten - mer Kåtgröt i Nobelmenyerna.